Fler vinstbegränsningar i LO:s rockärm?
En av frågorna handlade om allmänhetens syn på LO-förslaget att begränsa välfärdsföretagens vinstutdelning. Frågan till allmänheten löd ”Vilken är din inställning till vinster för privata leverantörer inom vård, skola och omsorg? Tycker du att Det mesta av vinsten ska återinvesteras i verksamheten, vinstuttaget begränsas till högst 1% utöver statslåneräntan (som för närvarande är 1,49%)” (ett av flera svarsalternativ).
25 procent av de svarande tyckte att detta lät bra. Katalys tolkade detta som att allmänheten stöder LO-förslaget om vinstbegränsning. Jag påstod då att man lika gärna kan se det som att de 25 procenten gillade läget som det var 2011, då vårdföretagens utdelning låg nästan en procentenhet under den gräns som anges i frågan.
Jag avslutade min bloggtext med: ”Eller också kan man dra slutsatsen att allmänheten nog inte har så bra koll. Ungefär lika bra som Katalys”
Det fick den ansvarige skribenten på Katalys Dany Kessel att se mer rött än vanligt.
Det är jag som inte har koll på procenten, skrev han häromdagen.
Kessel för ett långt resonemang där han hävdar att jag blandat ihop utdelning och vinst (läs frågeställningen ovan en gång till och fundera på hur den kan tolkas!) . Jag för gärna diskussionen med Kessel och andra om hur lönsamhet i personaltung tjänsteverksamhet bör mätas, men jag nöjer mig här med att konstatera att jag använder samma definitioner och räknesätt som t ex Dagens Samhälle, som sedan ett par år på ett förtjänstfullt sätt tagit greppet om den offentliga marknaden.
Kessels långa resonemang gör mig ändå bekymrad. För det första är det ett jätteproblem om de som kommer att driva LO-linjen på S-kongressen om någon vecka egentligen använder andra vinstbegrepp än övriga i debatten. Betyder vinstbegränsningen för ”samhällsbolagen” i själva verket ett betydligt större ingrepp i möjligheten till vinstutdelning än vad alla vi andra hittills räknat på?
För det andra skriver Kessel att det på senare tid ” kommit tydliga indikationer på att utdelningen inte är den enda värdeöverföringen som sker”. Han nämner bland annat företagsledningarnas löner. ”Detta innebär att siffrorna redovisade ovan antagligen är underskattade” skriver Kessel.
Hur ska man tolka det? Har LO ytterligare regleringsförslag i rockärmen, som de av taktiska skäl mörkat här långt? Jag kommer att tänka på löntagarfondsstriden, där det ödesdigra riksdagsbeslutet 1983 enligt LO bara var det första av flera ”steg” mot fondsocialism.
För det tredje kan jag ju efter att ha läst Kessels resonemang inte låta bli att tänka på den stackars allmänheten som utsattes för Katalys opinionsmätning. Ska man ta svaret på allvar, förutsätter inte det att de svarande först tog till sig Kessels utläggning i blogginlägget?
Min kännedom om hur opinionsmätningar görs får mig att tvivla på att så var fallet. Och då håller inte de svulstiga slutsatserna om opinionen som Katalys drar.
Det förstår en forskarstuderande i nationalekonomi, tro mig.
(För övrigt noterar jag först nu att 6F har krympt. 6F är de manstunga fackförbunden bakom Katalys och som fått kritik för att de kört över de kvinnodominerade facken i välfärdsfrågorna. Transport har hoppat av. Dock inte av jämställdhetsskäl, om jag förstått saken rätt.)