Knut Ramel hade en välformulerat debattartikel om vinstfrågan 22/9 på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Kort därefter skrev nationalekonomen Emma von Essen en replik 25/9 där hon hävdade att det inte finns undersökningar som kan fastslå en tydlig positiv eller en tydlig negativ effekt av privatisering och marknadsanpassning i välfärdssektorn. Hon ägnar resten av artikeln åt att komma med en rad egna antaganden om hur marknadslogiken för välfärdssektorn fungerar och varför ökade privata inslag är dåligt utan att på något sätt verifiera dessa med egen eller någon annan forskning gällande svenska förhållanden.
Men det finns exempel på relevant forskning. Vad gäller äldreomsorg skrev till exempel forskarna Mats Bergman och Henrik Jordahl i en debattartikel i Svenska Dagbladet (20140909) att resultaten från svenska studier borde vara centrala för dem som argumenterar för eller emot ändrade spelregler. De sammanfattade forskningsläget och menade att det är svårt att se några spår av att de vinstsyftande privata utförarna skulle ha försämrat äldreomsorgen. ”När vi pusslar ihop studierna finns det snarare tecken på att de privata utförarna är lite effektivare, sett till vad kommunerna får för varje satsad krona.”, skrev de. Ett ytterligare exempel är Angelis och Jordahls studie från SNS (2014) där ledningskvaliteten jämförs hos stora äldreomsorgsföretag, små företag, ideella organisationer och kommuner. Den visar att variationen mellan olika äldreboenden är stor, men att de stora äldreomsorgsföretagen är bäst på att leda och styra verksamheten vid sina äldreboenden. Skillnaden är tydlig jämfört med andra ägare.
Detta är bara några exempel, det finns betydligt fler även om vi kan enas om att det behövs mer forskning. Men det känns inte seriöst att som von Essen gör dra slutsatser om marknadslogiken för den svenska välfärdssektorn utan att ta hänsyn till den forskning som finns.