Välkommen ESO-rapport om digitalisering i vården
Blix och Levay konstaterar att det kommer att bli avgörande att ta tillvara digitaliseringens möjligheter för att möta människors höga förväntningar på vården och de ökande vårdbehoven. Digitaliseringen kan öppna nya vägar till sjukvården, stärka patienterna och förbättra tillgängligheten. Genom den nya tekniken kan människor ta mer kontroll både över den egna hälsan och den egna vården. Deras slutsats är att kvalitetsförbättringar kan uppnås inom nästan alla områden, tack vare digitalisering.
Men Blix och Levay pekar också på att staten, regioner, landsting och kommuner har utmaningar att snabbt ta uti med för att digitaliseringens vinster inte ska utebli. Det behövs nationell samordning mellan landstingen, där onödig byråkrati och brist på gemensam infrastruktur sätter käppar i hjulet för utvecklingen. I SvD (2/12-18) uppmanar författarna, tillsammans med Anders Ekholm och Heidi Stensmyren, en tillträdande regering att inrätta ett ”digitalt landsting” i form av en digital vårdplattform som fungerar över hela landet och för alla medborgare. Det är en förutsättning för spridning av nya innovativa tjänster. En annan bromskloss är ersättningssystemen, som dessutom skapar olyckliga spänningar mellan olika former av vårdgivare.
I debatten om digitalisering av vården har det skapats onödiga motsättningar, som rimligen går att överbrygga. ESO-rapporten bidrar till att samla den kunskap som finns. Vi ser att det behövs mätningar, kartläggningar, jämförelser och uppföljningar av besöksmönster och resultat, när det gäller såväl digitala vårdtjänster som fysiska vårdmöten. Det behövs fler vetenskapliga studier, som den studie om digital medicinsk bedömning av halsfluss som Doktor24 och forskare vid Karolinska Institutet ska genomföra.
Vi är de första att skriva under på att varje vårdgivare verksam i den offentligfinansierade vården i allt sitt agerande måste ha i bakhuvudet att verksamheten bygger på förtroende och betalas med skattepengar. Med tanke på de stora vårdbehoven måste vi vara varsamma om de ekonomiska resurserna till sjukvården. Varje vårdgivare har ansvar för att stävja tendenser till överkonsumtion av sjukvård.
Tonläget i debatten om digitala vårdtjänster har blivit så högt att kritiken ofta saknar nyanser. Nog har väl den traditionella vården en del att lära av till exempel Min Doktors digitala formulär för anamnes som gör att vårdpersonalen kan fokusera på det väsentliga i vårdmötet? Eller deras sätt att nyttja sin strukturerade data för utveckling, uppföljning och kollegialt lärande? Nog skulle landsting kunna dra lärdom av Capio Go:s ambitioner att integrera digitala vårdtjänster och fysisk vård vid vårdcentralerna. Och nog har psykologen Dag Härdfeldt, verksam hos Kry, en poäng när han i Göteborgsposten (23/10) skrev att det i kritiken mot den digitala vården finns en ton av ”paternalistisk vårdkultur”, där vårdgivare och vårdprofession, inte patienterna, definierar vårdbehoven.
Tillgänglighet har i alla år varit svensk sjukvårds stora akilleshäl. Digitaliseringen av vården är en utveckling som vi måste bejaka och omfamna. Men teknikskiften utmanar regelverken och landstingens sätt att styra och organisera vården. De digitala vårdtjänsterna sätter svagheten i att landstingen har olika regelverk, ersättnings- och avgiftssystem i blixtbelysning. Gemensamma nationella lösningar behövs.
Digitala vårdtjänster har stor potential att utveckla vården för många patienter som har mycket kontakt med sjukvården. Det blir intressant att ta del av resultaten av den pilotstudie som Capios vårdcentral Åkermyntan ska genomföra tillsammans med Stockholms läns landsting, Karolinska Institutet, Telia och ImagineCare. 500 av vårdcentralens patienter ska under ett halvår erbjudas att få en säker kommunikationskanal med Capios vårdpersonal via textmeddelanden och video. Patienterna ska i hemmet kunna göra mätningar och få återkoppling av de hälsovärden som patienten själv skickar till vårdcentralen via blåtandskopplat aktivitetsarmband, blodtrycksmätare eller våg. Vilken utvecklingspotential och trygghet framför allt för patienter med kroniska sjukdomar.
Hälso- och sjukvården utvecklas bäst i partnerskap. Pilotstudien vid Åkermyntans vårdcentral är ett gott exempel på det. Ställ inte digitala vårdtjänster och traditionell sjukvårdsverksamhet mot varandra. Båda behövs – samtidigt och integrerat i ett hållbart sjukvårdssystem.