Ställningstagande från Skatteverket om vilka aktörer som omfattas av momsundantaget för sjukvård
Skatteverkets ställningstagande har sin bakgrund i vissa skillnader mellan momslagens undantag för sjukvård som ges vid sjukhus och motsvarande bestämmelse i EU:s momsdirektiv. EU:s momsdirektiv medger nämligen momsfrihet för sjukvård som vidtas vid sjukhus och ”andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar”, medan undantaget i momslagen inskränks till att endast omfatta sjukhus och andra inrättningar som drivs av ”det allmänna”. Vid en strikt tolkning av momslagens ordalydelse skulle denna skillnad kunna leda till en inskränkning av momsfriheten i jämförelse med EU:s momsdirektiv.
Enligt Skatteverkets ställningstagande ska alla vårdinrättningar som direkt eller indirekt finansieras av det allmänna ses som ”erkända inrättningar”, dvs. även privata sjukvårdsmottagningar som tillhandahåller öppen- eller slutenvård och som i huvudsak verkar på regionernas uppdrag är sådana aktörer som kan tillhandahålla momsfri sjukvård. Likaså kan sjukvårdsmottagningar som finansieras via försäkringar, eller helt privat, också omfattas av momsfriheten, då dessa verksamheter omfattas av offentligrättslig reglering i form av patientsäkerhetslagen. Denna tolkning är i linje med den tolkning som redan råder i praktiken.
Ställningstagandet säger att även indirekt finansiering av det allmänna kan vara tillräckligt. Som exempel ges situationen där regionens ersättning betalas direkt till en läkare som genom eget bolag är verksam vid en vårdinrättning. Så vitt vi förstår tar detta bland annat sikte på s.k. läkarhus eller rehabmottagningar, där flera läkare eller fysioterapeuter (verksamma med etableringsrätt enligt nationella taxan) delar på vissa gemensamma resurser. Denna typ av vårdinrättning kan därmed ses som en sådan aktör som i sig kan tillhandahålla momsfri sjukvård. Det bör dock noteras att ställningstagandet inte ger någon vägledning i momshanteringen för de resurser och tjänster som delas inom vårdinrättningen.
Ställningstagandet berör alltså inte frågan vilka tjänster som ska ses som sjukvårdande behandling. Inte heller behandlas gränsdragningen mot personaluthyrning. Skatteverkets ställningstagande innebär därmed inga förändringar avseende den så kallade vårdmomsen och dess skadeverkningar fortsätter att påverka den privat drivna sjukvården.