Tack för mig (och God Jul)!
Vid årsskiftet slutar Inga-Kari Fryklund som förbundsdirektör för Vårdföretagarna och efterträds av Antje Dedering. Vilka är de bestående intrycken från nära tio år i vård- och omsorgsföretagens tjänst?
Du har varit förbundsdirektör för Vårdföretagarna i nästan ett decennium. Vad tar du med dig från de här åren?
– Det har varit en spännande tid i flera avseenden. Den privata vård- och omsorgssektorn har flera gånger varit föremål för en känslostyrd debatt utan koppling till relevant fakta. Att vara förbundsdirektör för en organisation med ett brett medlemsspektrum är många gånger en balansakt. Alla samarbeten bygger på relationer, det gäller med våra medlemmar, men inte minst i förhållande till fackliga parter, politiker och tjänstemän. Det är viktigt att bygga upp bra relationer för att få förtroende och kunna påverka i olika frågor.
Vad har förändrats under dina år?
– Vårdföretagarna har etablerats som en tydlig representant för privat driven vård och omsorg. Vård- och omsorgsföretagen har fått ökad betydelse för att lösa våra gemensamma samhällsutmaningar. Att våra medlemsföretag på bara några år har dubblerat antalet anställda är ett bevis på det. Varje dag utför över 100 000 medarbetare i våra medlemsföretag stordåd i välfärden. Genom åren har vi byggt upp fakta och kunskap som såväl journalister som politiker efterfrågar. Vi är i högsta grad en part att räkna med.
Vilka händelser minns du särskilt?
– Det finns några händelser som etsat sig fast. En sådan är när jag blev uppkallad till dåvarande socialministern, Maria Larsson (KD), efter att DN i flera dagar rapporterat om Carema. Det var en intensiv period, där Carema utsattes för ett drev utan motstycke. I efterhand kan vi konstatera, vilket också belagts, att det bör betraktas som ett medialt haveri.
– Jag minns också när flygbussarna riskerade att tas ut i strejk som sympatiåtgärd i kollektivavtalsförhandlingar med Kommunal om personlig assistans. Tillfället är aldrig rätt för att hantera den typen av händelser, men det var extra olyckligt då jag var toastmaster på min bästa kompis 50-årsfest. Min bordskavaljer fick hjälpa till att bevaka telefonen om jag hade behövt agera.
– En tredje händelse är när jag debatterade kvalitetsfrågor med Illmar Reepalu i Almedalen för något år sedan. Debatten gick hett till och kunde enligt Svenska Dagbladets utsände gått till handgemäng om den fortsatt.
Är det något mer du vill tillägga?
– Jag vill tacka för mina år som förbundsdirektör då jag har haft förmånen att företräda så många duktiga och drivna vård- och omsorgsgivare. Jag lämnar med varm hand över till Antje Dedering som kommer att ta vid detta spännande och viktiga uppdrag. Slutligen vill jag önska God Jul och Gott Nytt År!