Undersökning om smittspridning på äldreboenden nyanserar bilden
Resultaten från de enkäter som gjorts i Stockholm för att förstå hur coronasmitta spridits på länens äldreboenden släpptes i dagarna. Det är verksamhetsansvariga på 227 äldreboenden som svarat på enkäten. Genom att jämföra verksamheten på boenden som haft covid-19-fall med dem som inte drabbats, har man försökt kasta ljus på vad som orsakat smittspridningen. På så sätt hoppas man kunna dra lärdomar om hur färre ska drabbas i fortsättningen.
En av slutsatserna är dock att det inte framkommer några stora skillnader mellan grupperna, i vart fall inte så att man kan dra skarpa slutsatser. Men enkäterna ger en intressant inblick i det omfattande arbete som gjorts för att hindra smittan på äldreboendena. Enkätsvaren ger också en mer nyanserad bild av orsakerna till smittan än de något förenklade hypoteser som ibland förs fram i media.
På frågan om hur verksamheterna bedömer att smittan först kommit in på boendet ges flera möjliga förklaringar. Det rör sig om anhörigas besök och personal som varit symtomfri men burit på smitta. En möjlig förklaring är också att smittan kommit in via extern personal, till exempel för leverans av medicin, mat och förnödenheter eller för post och sophämtning. Smittan kan också kommit in med en brukare. Det kan handla om nyinflyttade äldre eller äldre som fått vård på andra inrättningar – till exempel på sjukhus eller korttidsboende.
När det sedan gäller de största riskerna för smittspridning på boendet finns utmaningar som rör både personalen och de boende. För personalens del handlar det om brist på anställda, svårigheter att följa basala hygienrutiner eller att personal arbetar trots att de bär på smitta. Det senare kan både bero på avsaknad av symtom eller att symtom märks mitt i ett arbetspass. När det gäller brukarna uppges att boende har svårt att följa rekommendationer. Dementa personer och andra med kognitiv förstår eller minns inte alltid den information de fått. Ett vanligt förekommande fenomen är också att dementa vandrar runt – vilket naturligtvis är extra utmanande just nu.
Svaren visar att många olika åtgärder vidtagits för att stävja coronasmittan. Det rör sig om begränsat tillträde till och inom boendet. Antalet gemensamma aktiviteter har minskats och symtomövervakning har införts för både personal och de äldre. Boendena har också intensifierat information och kompetenshöjande insatser och ökat bemanningen med sjuksköterskor.
Sammanfattningsvis tonar en bild fram av en komplex verksamhet som behövt anpassa sig på kort tid. Mycket har gjorts, men det finns saker som inte helt går att komma ifrån: att de äldre är beroende av andra människors hjälp på många sätt, vilket gör att det inte kan isoleras helt.
Vissa skillnader framgår mellan de jämförda grupperna, men frågan är då hur orsakssambanden ser ut? Att fler anställda uppges ha arbetat med symtom på boenden där sjukdomen finns – beror det på att risken att smittas är större i arbetet? Och att andelen visstidsanställda är högre på covid-19-drabbade boenden vid enkättillfället kan ju vara en naturlig följd av ett större behov av vikarier när personalen insjuknar. Arbetet fortsätter nu med djupintervjuer. Förhoppningsvis kan fler svar då ges för hur vi kan skydda brukare och anställda i svensk äldreomsorg.
