Välkomna välfärdsmiljarder i budgeten – men sen då?

I måndags presenterade regeringen sin budgetproposition. Vi kan konstatera att välfärden får rejäla tillskott under nästa år och att vårdskulden står högt på regeringens agenda. Men det finns också orosmoln. Saknas gör en tanke om långsiktigheten i miljarderna och en, i vanlig ordning oro, för att inte alla verksamheter får del av tillskotten.

I budgetpropositionen för 2021 adderar regeringen ytterligare 10 miljarder kronor i generella statsbidrag till välfärden vilka läggs till det permanenta tillskott om 12,5 miljarder från i våras. Utöver detta avsätts 4 miljarder till regionerna år 2021 och 2022 med särskilt fokus på att hantera vårdskulden, samt ett tillskott till äldreomsorgen om 4 miljarder årligen. Särskilt glädjande är också regeringens besked om att assistansschablonen räknas upp med 3,5 procent nästa år.

Vårdföretagarna kan inte bedöma om dessa generella resurser är tillräckliga för vården och omsorgens behov, men vi kan konstatera att det handlar om stora tillskott. När nu regionerna och kommunernas budgetar förstärks på det här sättet är det viktigt att komma ihåg att en stor del av välfärdens vardag sker hos privata utförare. Förstärkningarna måste därför komma alla verksamheter till del, oavsett vem som utför dem.

Till de generella välfärdsmiljarderna läggs i budgeten ett antal riktade satsningar på vården och omsorgen, av olika karaktär och med olika stora belopp. För att nämna några; en riktad satsning om 31 miljoner för att förbättra yrkessvenskan hos äldreomsorgspersonal, extra medel till äldreomsorgslyftet, 500 miljoner till vidareutbildning av specialistsjuksköterskor och fortsatta satsningar på primärvården och psykiatrin.

Bland de riktade satsningarna märks också dem som är direkt relaterade till pandemin. Det handlar t.ex. om återhämtningsbonusar för att främja ett hållbart arbetsliv och ett särskilt krisstöd till personalen inom äldreomsorgen. Gemensamt för dessa är att det ännu saknas information om vilka villkor som omgärdar dem.

Ett viktigt besked som gäller redan i år är det om att regeringen tillskjuter ytterligare fem miljarder för att kompensera för coronakostnader som vården och omsorgen haft. Totalt uppgår medlen därmed till 10 miljarder i år. Dock har landets kommuner och regioner ansökt om drygt 11 miljarder i den första av två ansökningsomgångar. Och för 2021 finns ännu inga medel avsatta. Det ger upphov till oro då vi vet att det finns exempel på kommuner som inte tagit med privata aktörers merkostnader i den första ansökningsomgången och att anordnare av personlig assistans inte ens finns med i kompensationssystemet.

Sammantaget indikerar trots allt den föreslagna budgeten att det 2021 rimligen finns resurser att fullt ut kompensera privata vård- och omsorgsgivare för deras många insatser under pandemin liksom för de konsekvenser som coronapandemin har medfört.

Det finns en puckel av eftersatta vård- och omsorgsbehov efter pandemin. Och den är ännu inte över. Pandemins alla konsekvenser är inte heller ännu helt överblickbara. Det är förståeligt i ett sådant läge att regeringen tillför engångsbelopp eller gör fååriga satsningar. Men därefter måste ersättningarna bli stabila och långsiktiga för att vården och omsorgen ska klara av den demografiska utvecklingen och växande vårdbehov. I det arbetet kan privata vård- och omsorgsgivare bidra.

Regeringen budgetförslag klubbas i riksdagen i december. Innan dess kommer oppositionspartierna att lämna sina så kallade skuggbudgetar. Det finns inte skäl att tro att dessa drastiskt skulle försämra tillskotten till välfärden. Senast det begavs sig bjöd en oväntad allians bestående av bland annat Moderaterna och Vänsterpartiet över regeringens välfärdstillskott.

Vårdföretagarna fortsätter självklart att följa och påverka utvecklingen framåt. Ett särskilt viktigt uppdrag blir att bevaka och agera för att privata aktörer ges likvärdiga villkor i de satsningar som regeringen nu budgeterar för. Avslutningsvis vill jag återigen understryka vikten av uthållighet. Tillfälliga tillskott kan naturligtvis göra nytta för stunden, men det är långsiktigt hållbar finansiering som ger verksamheterna arbetsro att utföra sina viktiga uppgifter.