Fortsätt beta av schablonskulden inom assistansen
Under flera år släpade riksdagens uppräkning av den statliga schablonersättningen för personlig assistans efter. Riksdagens procentuella höjning understeg kollektivavtalade löneökningar och allmänna kostnadsökningar i samhället. Därmed fick assistansanordnare – kommuner såväl som privata anordnare – för varje år mindre pengar över till allt utöver löner som en seriös och långsiktig arbetsgivare behöver lägga pengar på, såsom arbetsledning, arbetsmiljöarbete och vidareutbildning för personalen.
Förra året skedde ett trendbrott. Inom ramen för januariavtalet, som nu har fallit, förhandlades en budget där schablonersättningen räknades upp med 3,5 procent – betydligt mer än de 1,5 procent som varit standard under flera år dessförinnan.
Detta är utmärkt. För att seriösa och långsiktiga aktörer ska kunna bedriva personlig assistans måste schablonersättningen räknas upp i takt med kollektivavtalade löneökningar och allmänna kostnadsökningar i samhället. En timme personlig assistans är en timme – det går inte att effektivisera bort delar av timmen.
Schablonhöjningen med 3,5 procent hanterade en del av den upparbetade ”skuld” som flera års alltför låg uppräkning skapat. Men hela skulden är inte hanterad. Och risken finns att skulden börjar byggas upp på nytt – om inte tillräckliga medel anslås i årets budget.
För att personlig assistans ska vara en bransch präglad av långsiktiga och seriösa arbetsgivare som med kollektivavtal och kontinuerligt arbetsmiljöarbete erbjuder kvalitet för såväl assistenter som assistansanvändare måste riksdagen fortsätta uppräkningen av schablonersättningen. Det duger inte att efter förra årets trendbrott återgå till ”det gamla vanliga”. Så skapar man inte en långsiktigt hållbar assistans.