Vård i kris? Privata vårdgivares erfarenheter från pandemin
Snabb omställning, ökad digitalisering och en nära samverkan med regionerna lyfter privata vårdgivare fram som framgångsfaktorer för att klara vården under pandemin. Dock har 21 regioner agerat på 21 olika sätt vilket medfört olika förutsättningar och risk för en ojämlik vård. De viktiga erfarenheter och lärdomar som har kommit ur denna pandemi behöver nu tas om hand för att klara den uppskjutna vården och för att rusta inför nästa pandemi.
Vårdföretagarna presenterar en ny rapport från Grant Thornton som sammanställt erfarenheter och lärdomar från privata vårdgivare under pandemin, så här långt. En stor del av sjukvården bedrivs idag av privata vårdgivare på uppdrag av regionerna. Därför har det varit viktigt för Vårdföretagarna att bidra till det samlade kunskapsunderlaget och komplettera de utredningar som regionerna eller andra myndigheter själva genomfört.
Privata vårdgivare är en naturlig del i sjukvårdens vardag – och kris. I Grant Thorntons analys, som bygger på offentlig statistik och omfattande intervjuer med hälso- och sjukvårdsdirektörer och privata vårdgivare, framkommer det att nästan varannan vaccindos (dos 1 och 2) mot covid-19 har getts av en privat vårdgivare genom att regionerna upphandlade kapacitet av privata vårdgivare. Såväl verksamheter inom specialistvården, som primärvården, har i viss utsträckning lånat ut personal när så krävts. I nära dialog med regionerna har det i många fall ansetts mer effektivt att avlasta akutsjukhusen på andra sätt, framför allt genom att flytta ut vårduppdrag från sjukhusen för att frigöra tid för covidvård. Under pandemin flyttade akutsjukhusen över delar av den planerade vården som operationer, till privata specialistverksamheter, för att kunna koncentrera sig på covidvården. Pandemin har dessutom skyndat på vårdens digitala omställning vilket bidragit till en fortsatt tillgänglighet under pandemin. Även andra delar av sjukvården har utvecklat digitala arbetssätt som upprätthållit kontakten med kroniskt sjuka.
Ingen kan förutse nästa pandemi eller samhällskris, eller vad som specifikt kommer att krävs av sjukvården. Vad vi dock kan förutse är att det behöver finnas en krisberedskap och plan med tydlig ansvarsfördelning för hur den samlade vården ska agera under en pandemi med omfattande smittspridning eller annan samhällskris. Denna pandemi har visat på goda exempel men också brister i sjukvården. En ny krisplan bör omfatta hur vi bäst kan nyttja hela sjukvårdssystemet optimalt. Här är Vårdföretagarnas förslag:
- Planera för nästa massvaccination idag. Varannan vaccindos har getts av en privat vårdgivare. Mer hade dock kunnat göras med en bättre framförhållning, planering och struktur. Nu behöver staten, regionerna och privata vårdgivare gemensamt forma en plan för hur massvaccinationer ska genomföras i framtiden.
- Stärk samverkan mellan regionerna och privata vårdgivare. I regioner med en redan etablerad samverkan kunde beslut fattas i nära dialog med privata vårdgivare. På så vis kunde hela vården organiseras flexibelt och nyttjas mer effektivt under pandemin. Andra regioner saknade helt en struktur för samverkan. Det behövs fler branschråd och dialogforum med privata vårdgivare för att nyttja hela sjukvårdssystemet, såväl i vårdens vardag som i kris.
- Fortsätt den digitala omställningen av vården. Privata vårdgivare har investerat i digitala lösningar och välfärdsteknik för att förbättra vården, öka patientsäkerheten och avlasta vårdpersonalen. Under pandemin ökade den digitala omställningen och fler patienter än någonsin tidigare fick distansvård i form av vårdmöten eller självmonitorering. På så vis kunde tillgänglighet och kontinuitet delvis upprätthållas under pandemin. Nu krävs det dock hållbara finansieringslösningar för att den digitala omställningen ska fortsätta.
- Förtydliga riktlinjer och rutiner för att upphandla under kris. Under pandemin har såväl vaccin som skyddsutrustning och vårduppdrag behövt köpas in med kort varsel. Det finns ett lagutrymme och nationella riktlinjer som syftar till att förenkla inköp och upphandlingar under kris,men det har ändå varit otydligt hur och när dessa kan tillämpas. Nu krävs det en översyn av regelverken samt tydliga upphandlingsrutiner för att regioner och myndigheter ska kunna vara snabbfotade under kris.
- Ta fram nationella riktlinjer för krisavtal. Regionala skillnader i avtal och otydliga krisklausuler har skapat en osäkerhet för den enskilda medarbetaren, privata vårdgivare och regionerna. Det ska inte råda någon tvekan om vad som gäller under kris. Därför krävs en gemensam översyn och dialog för i vilka situationer som personal bör lånas ut samt hur den samlade vårdkapaciteten kan nyttjas optimalt.
- Säkerställ att stödåtgärder kommer hela sjukvården till del. Regeringen har beslutat om betydande ekonomiska stödåtgärder för sjukvården under pandemin. Dessa har dock inte kommit hela sjukvården till del. I en krissituation bör alla vårdverksamheter – privata som offentliga, få del av krisstöd för att upprätthålla en samlad hög kapacitet.
Rapporten innehåller dels en gedigen sammanställning av erfarenheter och lärdomar, men också förslag på vad som behöver realiseras vid eventuella nya faser eller nästa pandemi för att den samlande sjukvården ska fungera optimalt. Rapporten täcker fem områden som varit centrala i sjukvårdens förmåga att hantera Covid-19:
- Primärvård
- Vaccination
- Specialistvård
- Utlåning av personal
- Upphandling och avtal under pandemin
I rapporten finns redogörelser om hur styrning och samverkan fungerat mellan regionerna och privata vårdgivare samt myndigheter. Därtill ekonomi- och ersättningsfrågor.
Rapporten har ett nationellt perspektiv med regionala exempel och djupdykningar. Den bygger dels på offentlig statistik och dokument, dels på intervjuer med Hälso- och Sjukvårdsdirektörer inom regionerna samt företrädare för privata vårdgivare.
Vårdföretagarnas rapport är ett viktigt underlag i den fortsatta utvärderingen av pandemin och ett bidrag till den fortsatta utvecklingen av svensk sjukvård.
