På väg mot renodlat statligt huvudmannaskap

På hearingen deltog såväl Vårdföretagarna som flera av våra medlemsföretag. Vi betonade vikten av att värna assistansen som en frihetsreform, där assistansanvändaren på samma sätt som alla andra människor har en flexibilitet i vardagen och kan välja att fylla sin dag med det hen just nu känner för. Man kan spontant vilja åka på utflykt, eller byta tiden på gymmet mot tid i simhallen. Det är just sådan frihet som assistansen ska möjliggöra, och därför är det viktigt att assistansen inte utvecklas på ett sådant sätt att man måste redovisa i detalj vad man planerar göra i livet. Det antal timmar man blivit beviljad för assistans ska användas till assistans, men exakt hur man lägger upp dagen är en fråga för den enskilde.

Vårdföretagarna påtalade också att det är svårt att runda frågan om vad som är grundläggande behov och hur de ska beräknas. Vi betonade också vikten av att när utredningen behandlar frågan om en undre gräns säkerställa att ingen assistansanvändare får en försämrad situation genom flytten från kommunalt till statligt beslut. Tvärtom måste säkerställas att överflytten sker på ett sådant sätt att den enskildes rättigheter värnas. Målet med förändringen är ju förbättring, och ökad likvärdighet.

Vårdföretagarna påminde också om betydelsen av att som assistansanordnare kunna lita på att Försäkringskassan fattar korrekta beslut. Det är inte assistansanordnares roll att själva utreda eller ompröva Försäkringskassans utredningar, utan vi måste kunna förutsätta att våra kunder blivit tillräckligt utredda av myndigheten och att de beslut de därefter fått är korrekta. Detta gäller naturligtvis även för de kommunala beslut som ska flyttas över till den statliga assistansersättningen.

Utredningen om ett renodlat statligt huvudmannaskap är viktig och efterlängtad. Den är ett första viktigt steg mot att staten tar hela ansvaret. Nu är det viktigt att se till att ingen faller mellan stolarna på resan.