Visionen om väntetider behöver inte vänta
Så har månadens sammanställning av väntetider i vården kommit. För den med ambitioner om hälso- och sjukvården, den som dagligdags arbetar för att tillhandahålla en god vård eller den som kan föreställa sig frustratrationen i en tillvaro på paus är det, återigen, dyster läsning. 68 000 personer har väntat längre än vårdgarantin på en åtgärd inom specialistvården.
Att jag väljer att lyfta den siffran är för att diskussionen om vården idag ofta hamnar i en beskrivning av vård som är efterfråge- och inte behovsstyrd, och där tillgänglighet beskrivs driva vårdkonsumtion. Långt fler så står ju i olika köer. Men det här är tiotusentals människor som av den medicinska professionen bedömts behöva en specifik åtgärd och inom den specialiserade vården.
Att ge vård till de som behöver kostar, mer än att placera dem på en väntelista. Att vidta åtgärder för att komma till rätta med köer kan till och med för den enskilda regionen ha en högre prislapp än att låta köerna växa. Vinsterna på sikt är dock många – bättre hälsa, mindre sjukfrånvaro och inte minst en hållbar arbetsmiljö för fler som arbetar i vården. Och störst är vinsten för individen som slipper vänta.
Idag bärs det huvudsakliga ansvaret för att komma tillrätta med väntetiderna i vården av de 21 regionerna. Jag kontaktade i veckan samtliga ledamöter med ansvar för hälso- och sjukvården. Dels för att presentera Vårdföretagarna, men också för att uppmärksamma dem på hur många människor som väntar på en åtgärd inom specialistvården i just deras region. Den geografiska ojämlikheten i Sverige är väl känd, och så även här – skillnaderna i följsamhet till vårdgarantin är stora.
Vårdföretagarna vill se en nollvision för medicinskt omotiverade väntetider. Följsamheten till den nationella vårdgarantin borde vara 100% – inte som idag 39%.
Jag tror att vi alla egentligen vill samma sak här. Varken politiker, personal eller patienter vill se en framtid där Sveriges vårdköer är ett fortsatt etablerat faktum. De olika regionala styrena har alla sedan olika ideologiska grunder för hur de ska nå de egentligen gemensamma målen. Medan t.ex. Region Östergötland rustar för att utöka tillgängligheten och valfriheten med fler vårdval tycks exempelvis Stockholm vilja begränsa mångfalden av vårdgivare. Alldeles oavsett är mitt stora medskick för den kommande mandatperioden till alla regioner att:
– Fokusera på vården, inte utförarens driftsform.
– Nyttja all tillgänglig kapacitet; vidta åtgärder för att kapa köerna – och se till att forma ett hållbart system där köer inte byggs upp.
– Värna mångfalden för patienter och personal – och öka möjligheterna att söka vård över hela landet.
Tillsammans finns många goda krafter för att alla i hela landet ska känna sig trygga med att, när de behöver, faktiskt ha tillgång till en vård i världsklass.