Vad händer med den enskilde om alla privata utförare inom personlig assistans försvinner?
”Hur ser framtiden ut för den personliga assistansen? Vad kommer hända med medarbetare och brukare? Får vår verksamhet vara kvar?”. Det är några av de frågor som medlemsföretag inom personlig assistans kontaktar mig om för att få svar på. Och det handlar om många företag. Den nu pågående rättsliga processen som berör Sveriges största utförare av personlig assistans har utlöst en stor oro bland brukare, medarbetare och företag runt om i landet. Vårdföretagarna ställer liknande frågor som våra medlemsföretag – och just nu saknar vi givna svar.
Låt mig börja med att slå fast något som knappast kan ha gått någon förbi: Vårdföretagarna arbetar hårt med att stävja oseriösa aktörer och fusk inom all omsorg så även inom personlig assistans. Ytterst handlar det om att värna de som våra medlemsföretag har fått förmånen att få hjälpa med vård och omsorg. Det är med den enskildes bästa för ögonen som våra medlemmar arbetar och de som inte gör det ska givetvis bort från branschen. Vi ska också vara rädda om skattebetalarnas pengar. Det är helt centralt för oss.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bedriver en oerhört viktig verksamhet som ska granska all vård och omsorg, oavsett utförare. Men det är viktigt att den granskningen sker på ett sätt som är rättssäkert, transparent och i dialog med utförarna. Och besluten måste vara proportionerliga. Att dra in ett tillstånd med kort varsel (drygt en vecka) som inte kan kopplas till brottslighet, där inte andra åtgärder prövats, där det inte föreligger ett akut hot om liv och hälsa är rättsvidrigt. Tyvärr sker detta allt som oftast. Vårdföretagarna har under lång tid, bland annat i en skrivelse till regeringen i maj 2022, vädjat om förändringar. IVO har en viktig roll för att säkerställa att vård och omsorg bedrivs med god kvalitet av seriösa aktörer. Därför är det avgörande att såväl tillståndsgivning som tillsynsverksamhet sker på ett rättssäkert och förutsägbart sätt.
Den nu aktuella rättslig prövning som berör den största utföraren av personlig assistans handlar om att IVO tidigare i år har beslutat att dra in tillståndet för utföraren. Detta är varken det första eller sista indragningsärendet riktat mot enskilda utförare. Men ärendet följs av alla som har någonting med omsorg i allmänhet och personlig assistans i synnerhet att göra, inte minst då det är så många brukare och medarbetare som berörs vilket också märks på de frågor som kommer till mig från olika medlemmar. Ärendet handlar om flera olika saker men den största orsaken är återkrav som riktats mot bolaget från Försäkringskassan.
Så vitt vi kan bedöma idag berör de flesta ärenden IVO hanterar i förhållande till privata utförare just återkrav som Försäkringskassan riktat mot utförarna. Men vi kan också konstatera att över en tredjedel av landets kommuner har återkrav riktade mot sig, men de kommer aldrig att bli av med något tillstånd då de inte har något från början. Återkrav som baserar sig på brott och där man kunnat visa att utföraren agerat brottsligt ska naturligtvis leda till ett indraget tillstånd – men så ser inte verkligheten ut. Inte sällan handlar återkrav exempelvis om att Försäkringskassan långt i efterskott ändrat uppfattning om en individs omsorgsbehov där man menar att både brukaren själv och utföraren skulle ha förstått att man egentligen inte har rätt till personlig assistans, ett strikt ansvar med andra ord. Det finns också gott om exempel på återkrav som grundar sig på enstaka och i många fall mindre felaktigheter som inte är kännetecknande för verksamheten och som dessutom står för en mycket liten andel av företagens verksamhet. Att dra in ett tillstånd på dessa grunder är rättsvidrigt och det är stor risk att dessa beslut kan leda till att det inte finns några privata utförare kvar om några år och därmed inte någon valfrihet för de som är i behov av assistans. Det rimmar illa med assistansreformen som ju är en socialpolitisk reform där man från början slog fast den enskildes rätt att själv bestämma vem som skulle utföra arbetet. Den valfriheten är nu allvarligt hotad.
Jag vill vara noga med att påpeka att Vårdföretagarna inte kommenterar enskilda ärenden som rör enskilda företag, så även i detta fall. Däremot kan vi konstatera att vi under lång tid framfört starka synpunkter som rör IVO:s arbete och pekat ut ett antal problem som är avgörande att komma till rätta med. Vi har gjort det i dialog med IVO och regeringen. Och det arbetet fortsätter.
Jag och Vårdföretagarna är oroliga, inte bara för våra medlemmars möjlighet att bedriva sina verksamheter utan även för den personliga assistansens framtid och därmed möjligheten för de personer som idag och imorgon behöver personlig assistans för att kunna ha ett liv som andra så långt som möjligt. Med rätt att själv bestämma över vem som ska ge den hjälpen.
Antje Dedering
Förbundsdirektör Vårdföretagarna
