Almedalsvecka med fokus på individ- och familjeomsorg

Det är dags för Almedalsveckan på Gotland. En plats för samtal, idéutbyten och nya kontakter. Mitt fokus kommer vara Individ- och familjeomsorgen och jag ser fram emot en händelsefylld vecka med samtal om hur vi utveckla och stärka arbetet med de mest utsatta i vårt samhälle.  

Jag vill väcka diskussion, och har därför planerat flertalet rundabordsamtal och möten under veckan. Men jag är öppen för fler samtal och möten. Vi behöver belysa dessa frågor ytterligare, och till Almedalen tar jag med mig följande samtalsteman.  

Allt färre barn beviljas en boendeinsats enligt Socialtjänstlagen, SoL. Störst minskning har skett inom HVB, samtidigt som antalet familjehemsplaceringar också minskar över tid. Detta kompenseras inte med öppna insatser på ”hemmaplan”. Samtidigt har den låsta institutionsvården fått omfattande kritik för brister i kvalitet och platstillgång. Trots politiska löften om att satsa på utsatta barn och unga kan Vårdföretagarna visa på att allt färre får hjälp. Vad beror det på? Och vart tar de barnen vägen?  

Den nuvarande socialtjänstlagen utformades samtidigt som Nokia 3210 lanserades och Snake slog igenom bland högstadieelever. Sen dess har samhället förändras och ”Snake-generationen” själva blivit föräldrar. Sverige behöver en Socialtjänstlag som är anpassad efter hur samhället ser ut idag och den omvärld som våra barn och unga lever i. Hur kan den nya socialtjänsten se ut? Vad bör vi behålla respektive utveckla? Vårdföretagarna samlar en stor del av de verksamheter som ingår i Socialtjänstens uppdrag. Vi kan och vill bidra till den framtida utvecklingen av socialtjänsten. 

Föräldrar har möjlighet att sätta gränser för sina egna barn för att skapa trygghet och ge en god omsorg. Det kan handla om allt ifrån skärmtid eller umgänge med kompisar till att hemmet ska vara drogfritt eller utan vapen. Den naturliga möjligheten upphör när barn och unga placeras i HVB.   

Verksamheter som försöker vidta trygghetsskapande åtgärder får idag kritik av Inspektionen för Vård och Omsorg. Konsekvensen blir att HVB verksamheter har sämre verktyg än en förälder och det riskerar att det blir svårt att klara uppdraget. Det finns omfattande lagstiftning, riktlinjer och föreskrifter för att ge placerade barn och unga en trygg miljö. Men nu agerar myndigheterna på ett sätt som undergräver trygg och god omsorg för barnen samtidigt som personalen upplever att verksamheten blir otrygg. Hur ger vi barn och unga en trygg miljö och god omsorg i HVB? Och hur säkerställer vi en god arbetsmiljö för vårdens och omsorgens personal? 

Fler måste kunna och vilja söka sig till vården och omsorgens yrken. Men alla kan inte, eller bör inte, arbeta med samhällets mest utsatta. För att öka attraktiviteten behövs fler karriärvägar för medarbetare att växa och utvecklas. Att bli föreståndare för HVB- eller LSS verksamheter är en av dessa vägar. Men allt färre godkänns idag av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, trots att utbildningssystemet är detsamma. Det innebär att nya verksamheter inte kan starta eller befintliga läggs ner. I förlängningen får vi färre omsorgsplatser och längre köer för att flytta in. Och färre som kan och vill arbeta kvar inom omsorgen.