Hur makten åter går från patienten till politikern

Politiska processer och kommunikationsstrategier så väl som politiska ideologier kan det finnas olika åsikter om. Och en förklaring till det politiska spelet och hemlighetsmakeriet kan inte minst vara att en bra bild av effekterna faktiskt saknas; Underlaget för det beslut som ska tas innehåller nämligen ingen konsekvensanalys. 

Det är allvarligt. Framförallt när en snabb skiss av de ringar på vattnet ett sådant här beslut orsakar är – utöver en kraftigt försämrad tillgänglighet – exempelvis

1. En allvarligare vårdplatsbrist. När färre ges tillgång till vård utanför akutsjukhusen kommer fler nödgas dit. Fler kan då komma dit med värre tillstånd – och behöva läggas in, samtidigt som färre kan komma att kunna vårdas i hemmet och även de behöva vårdas inneliggande. Fler avses också hänvisas till vård i akutsjukhusens lokaler och regi. Allt fler behov kommer således konkurra om personalens tid – som redan idag är en trång sektor.  

2. En försämrad bemanningsproblematik och sämre arbetsmiljö i den offentligt drivna vården. Stora delar av den offentligt drivna sjukvården brottas med svårigheter att både behålla och rekrytera personal. Men att minska mångfalden av vårdgivare innebär inte per automatik att medarbetarna – som aktivt sökt sig till en annan arbetsgivare – flyttar med.Risken är överhängande att medarbetarna kommer stå med ett allt större uppdrag – utan att de blir varken fler eller effektivare.

3. En sämre krisberedskap. En vårdorganisation där effektiva specialistkliniker med kompetens och kapacitet för avancerad kirurgi så väl som intensivvård minskar sårbarheten. Med sämre förutsättningar för samarbete i fredstid försämras möjligheterna för ett snabbt och effektivt samarbete för att avlasta akutsjukvården i händelse av allvarlig samhällsstörning.

4. Högre kostnader. Den målsatta besparingen är 175 miljoner kronor. Kostnaden är dock en helt annan – men kommer framöver betalas av de patienter som inte längre ges tillgång till vård utan planeras i kö. 

5. Försämrad jämlikhet. När väntan på vård blir lång nödgas människor söka andra vägar. Den möjligheten har inte alla – och framförallt inte de med lägre utbildning och inkomst. 

Den bristande konsekvensanalysen av ett ideologiskt betingat beslut i en forcerad process är oroande. Oroande är också vad som uttrycks kring synen på patientens behov som ”vårdkonsumtion”. Vård ska ges till den med störst behov först – men en modern hälso- och sjukvård både kan och behöver kunna tillgodose behov av akut så väl som planerad karaktär. Den behöver också i allt större omfattning arbeta sjukdomsförebyggande – och alltså ges före den egentligen ”behövs”.

Avsikten med omställningen är att minska tillgången till vård. Ett av de områden som framöver kan se annorlunda ut i Stockholm är kvinnosjukvården. Tillgängligheten här har på många sätt varit ett skyltfönster inom ett område som länge varit kraftigt eftersatt. Och fler, inte färre, behöver tillgång till stöd för individuell rådgivning för preventivmedel och klimakterierelaterade besvär – liksom vård för förlossningsrelaterade komplikationer. Varken att hitta rätt i djungeln av hormonella preparat eller framfallskirurgi är något som kvinnor ska behöva vänta månader på. Inte heller ska den som efter en ryggoperation behöver rehabilitering och specialiserad smärtbehandling, eller den med svår allergi eller neurologiska sjukdomar återigen hänvisas till svällande köer. 

Beslutet är en uttalad maktförskjutning från patienten till politiken. Det är de folkvalda som har att fördela gemensamma resurser, och göra svåra prioriteringar. Väljarna borde dock kunna räkna med att beslut inte tas utan eftertanke. 

Beslutet i region Stockholm kommer få konsekvenser. Liksom de liknande tendenser som ses bl.a. i Västra Götalandsregionen. Från Vårdföretagarna arbetar vi för en nollvision för väntetider. Vi kommer fortsätta att regelbundet granska och synliggöra visa de effekter som de politiska besluten får för dagens och framtidens patienter – och medarbetare.