Rätt att välja för alla – utom för äldre?

Dagens seniorer har hunnit uppleva ett par decennier med möjligheten att välja den samhällsservice som man vill ha, till exempel hälsocentral och tandläkare. Den möjligheten är så etablerad att vi tar den för given. Vi människor blir inte mindre varierade med åldern. Med stigande ålder är i stället våra enskilda förutsättningar och önskemål fortsatt olika och behovet av individuella val till och med ökande.

Därför är det viktigt att värna seniorers rätt att själva bestämma utförare av äldreomsorg. Hemtjänst och särskilda boenden är nödvändiga stödinsatser för många äldre som har en funktionsnedsättning, skörhet eller sjukdom. Kommuner har ett särskilt ansvar att upprätthålla och bevara äldres rätt att fritt välja vem som ska få hjälpa dem i hemmet och var de ska bo under de sista åren. Det kan vara önskemål om att få bo i närheten av sitt tidigare boende, nära anhöriga och närstående eller möjligheten till en viss inriktning mot exempelvis livsstil eller språk. Att välja bort en hemtjänstutförare eller ett boende man inte är nöjd med är också betydelsefullt.

Utvecklingen av valfriheten för seniorer har dock stannat av – och i vissa avseenden verkar den backa. Färre kommuner inför alternativ i äldreomsorgen och i vissa kommuner avvecklas eller vårdas inte seniorers möjlighet att välja. En färsk undersökning från SKR som gör en genomgång av hur det står till med valfriheten i kommunerna visar att möjligheten att välja minskar. Flera kommuner har avslutat sina valfrihetssystem inom hemtjänsten och antalet utförare minskar. I flera kommuner tas initiativ att avskaffa valfrihet och återkommunalisera äldreomsorgen på ideologisk grund. Man kan se en tydlig trend att just äldres valmöjligheter beskärs.

Ett aktuellt exempel är Göteborg där styret försökt att avskaffa seniorers rätt att bestämma över vem de ska få äldreomsorg av. Även om oppositionen till slut säkrat valfriheten, har ett tak på hur många privata platser på äldreboenden som ska finnas tillgängliga i kommunens budget i praktiken medfört samma resultat. Samtidigt växer köerna och man kan bara föreställa sig den vanmakt som detta väcker hos närstående och drabbade äldre. Detta innebär i praktiken att äldre inte längre själva ska få bestämma var de ska bo sin sista tid i livet, utan det ska i stället politikerna göra. Så skulle man knappast behandla de som befinner sig i en annan fas i livet.

Att ge äldre egenmakt över vilket äldreboende de ska bo i eller vem som ska få hjälpa dem i hemmet gör äldreomsorgen bättre. Det gör att alla verksamheter måste stå på tå för att ge en omsorg som äldre och deras närstående uppskattar. Annars får de helt enkelt inget uppdrag. Utan denna rätt att välja premieras inte verksamheter som sätter en guldkant på tillvaron för de äldre eller på annat sätt utmärker sig för en omsorg av god kvalitet.

Äldreomsorgen måste utgå ifrån de människor den finns till för, landets seniorer. Och inte utifrån politikens svängningar. Människors rätt att bestämma själva och att kunna flytta till ett boende när de behöver det måste vara det primära.

Nu är det hög tid för alla politiker att stå upp för äldres rätt att välja. Ta inte ifrån seniorer deras egenmakt att välja vem som ska få kliva över tröskeln i deras hem. Och möt deras önskemål av en ljus och varm sista tid i gemenskap på ett äldreboende som motsvarar deras behov.

Antje Dedering, förbundsdirektör Vårdföretagarna

Eva Eriksson, förbundsordförande SPF Seniorerna