Polariserad debatt ger färre företagsledare som är kvinnor
Få EU-länder är sämre än Sverige när det kommer till andelen företagsledare som är kvinnor. Vården och omsorgen är ett lysande undantag bland mansdominerade branscher, men det hade kunnat vara ännu bättre. Att starta företag handlar ju ofta, om än inte alltid, om att gräva där man står. I branscher där många kvinnor arbetar finns också goda möjligheter för många kvinnor att bli chefer, eller att starta eget.
I en rapport från Svenskt Näringsliv konstateras att kvinnors företagande i Sverige faktiskt ökade mellan 2002 och 2015. Nu är det dock tillbaka på samma nivå som 2004.
Kvinnor som driver företag är i högre utsträckning inriktade mot tjänster, både till andra företag och till individer. Män som driver företag är överrepresenterade inom byggverksamhet, programmering, tillverkning och transport. I vård och omsorg är hela 64 procent av företagsledarna kvinnor.
2016 kulminerade debatten om privata aktörer i välfärden. Företagande inom vård och omsorg kritiserades och misstänkliggjordes under flera år. En kohandel mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna efter valet 2014 ledde till en uppmärksammad utredning om ”vinster i välfärden”. 2016 presenterades så resultatet, av utredaren Ilmar Reepalu.
Om förslagen i Reepaluutredningen hade blivit verklighet skulle det blivit omöjligt för mindre företag inom vård och omsorg att lägga upp en tillräcklig ekonomisk buffert för att klara en tid av motgångar med exempelvis höga sjukskrivningssiffror.
Naturligtvis är ett sådant förslag – och risken att politiker genomför det – något man tar med i kalkylen när man överväger att starta en egen verksamhet. Kvinnor är ofta, i genomsnitt, mindre riskbenägna än män. Om man behöver räkna med att få lägga ner efter nästa riksdagsval kommer fler föredra att stanna som anställda.
I vård och omsorg är 64 procent av företagsledarna kvinnor, jämfört med 28 procent i näringslivet som helhet. Utan den här höga andelen i vård och omsorg skulle Sverige inte bara, som nu, sladda i bottenskiktet av EU-tabellen. Nej, då skulle Sverige vara i strykklass. Det är dock sannolikt att det skulle ha sett betydligt bättre ut idag, om debatten om privata aktörer i välfärden hade förts i ett mer sansat tonläge och utifrån rimligare reformförslag än de Ilmar Reepalu lade fram.
De uteblivna egenföretagarna är en samhällsekonomisk potential som nu inte realiseras. I Svenskt Näringslivs rapport framgår att kvinnors motiv för att starta eget ofta skiljer sig från mäns. Enligt forskningen anses kvinnor i högre grad starta företag för att nå nya kundgrupper utifrån hållbarhet och sociala mål. När fler kvinnor startar företag uppstår därmed också nya tjänster, som kan bidra till tillväxtkraft i svensk ekonomi – och därmed driva tillväxt som ökar vårt utrymme att investera i den gemensamma välfärden.
Forskningen visar också att kvinnor är mer känsliga än män för sociala attityder. Den polariserande politiska debatten om företagande i välfärden blir därmed ett problem om ambitionen är att Sverige ska närma sig EU-snittet. En sakligare och mer balanserad samhällsdebatt om företagens roll i välfärden skulle därmed kunna återuppbygga kvinnors intresse för att driva eget i vården och omsorgen.