Debattartikel i Altinget: Därför litar inte våra medlemmar på IVO längre
Vårdföretagarna har dagligen kontakt med medlemsföretag som både vill göra gott och göra rätt, men som är fullständigt livrädda för att begå minsta fel i kontakterna med IVO. Det är en dålig grogrund för utveckling och förbättring, skriver förbundsdirektör Antje Dedering och näringsolitisk chef Ida Ingerö i en debattartikel i Altinget.
Skatteverket var en gång en av Sveriges minst omtyckta myndigheter. I dag ligger myndigheten i popularitetstoppen. Vi litar på Skatteverket. Vi känner att vi får bra svar när vi ringer dit. Myndigheten upplevs som hjälpsam och lätt att kontakta vid behov.
Svårtillgänglig och otydlig
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, skulle behöva göra samma resa. Tyvärr har det under flera års tid skett en förändring i motsatt riktning. Till skillnad från Skatteverkets låga trösklar för frågor och dialog upplevs IVO som svårtillgänglig och otydlig.
När man ringer till myndigheten för att ställa frågor om hur man kan göra för att det ska bli rätt får man ofta svaret att IVO ”inte lämnar förhandsbesked”. Skicka in en ansökan och vänta i några månader, så kan du därefter få ett svar. Har du gjort fel är det bara att börja om igen.
Låt oss ta ett konkret exempel. IVO har stegvis, på egen hand, smalnat av vem som kan bli godkänd som föreståndare i en tillståndspliktig verksamhet. Det kan till exempel handla om vem som får bli chef på ett äldre- eller LSS-boende. Naturligtvis ska omsorgens chefer ha god kompetens och erfarenhet. Men måste man vara just socionom för att vara chef på ett LSS-boende? Skulle inte en sjuksköterska med stor erfarenhet av målgruppen kunna göra ett bra jobb?
”Tilltagande rättsosäkerhet”
Nej, säger ansvarig myndighet. Trots att det inte har fattats några politiska beslut om att nålsögat ska göras så smalt. Om man som arbetsgivare ställer frågan ”om vi låter personen i fråga gå den här kompletterande utbildningen, får hen då bli chef”, blir svaret att man får låta personen gå utbildningen och därefter skicka in en ansökan.
Tilltagande rättsosäkerhet är ytterligare ett problem. Flera förvaltningsrätter har nu på kort tid kommit med avgöranden som innebär att flera HVB för barn och unga, som stängdes av IVO i höstas, inte borde ha stängts. Häromåret drog myndigheten in tillståndet för Sveriges största assistansföretag, som sedan fick rätt i domstol. Vårdföretagarna har dagligen kontakt med medlemsföretag som både vill göra gott och göra rätt, men som är fullständigt livrädda för att begå minsta fel i kontakterna med IVO. Det är en dålig grogrund för utveckling och förbättring.