
Ny rapport: Personlig assistans är en kostnadseffektiv omsorgsinsats men utan rimlig ersättningsutveckling riskeras kvalitet och brukarnas självbestämmande.
Revisionsbolaget Grant Thornton har på Vårdföretagarnas uppdrag granskat den personliga assistansens samhällskostnader. Personlig assistans är en kostnadseffektiv insats även jämfört med andra insatser.
Tack vare en mycket hög andel privata och ideella utförare inom assistansbranschen har samhällets totala kostnader kunnat hållas nere. Kommunernas kostnader för att bedriva assistans ligger i genomsnitt runt 30 procent över den statliga schablonersättningen. Den statliga ersättningsnivån har under lång tid underfinansierats vilket har lett till att det har blivit allt svårare även för privata och ideella utförarna att få verksamheten att gå runt.
Om kommunerna skulle ta över den assistans som idag bedrivs av andra skulle samhällskostnaden öka med sex till nio miljarder kronor per år.
I rapporten granskas också ett antal kommuner som valt att ha en lägre ersättningsnivå för den personliga assistans som beslutas av kommunen. I genomsnitt har man en ersättning som ligger 9 procent under den statliga ersättningen. När dessa kommuners egna kostnader granskas framkommer att dessa kan ligga så högt som 45 procent över ersättningen till privata och ideella utförare.
– Regeringen har utlovat att schablonersättningen ska indexregleras. Det är absolut nödvändigt efter mer än tio års underfinansiering och med seriösa utförare som går på knäna. Dagens rapport pekar på det mycket akuta läget, säger Patrik Silverudd, näringspolitisk expert personlig assistans på Vårdföretagarna.
– Rapporten visar också mycket tydligt att de kommuner som valt att sänka ersättningsnivån för kommunalt beslutad assistans saknar trovärdighet. Inom vilken annan kommunal verksamhet tillåter man en skillnad på 45 procent mellan vad kommunens verksamhet kostar och vad andra får för ersättning, undrar Patrik Silverudd.
Mot bakgrund av dagens rapport från Grant Thornton riktar nu Vårdföretagarna krav till regeringen och till kommunerna.
1. Ge personlig assistans rimliga och hållbara ekonomiska förutsättningar – det är kostnadseffektivt. Den utlovade indexeringen av schablonersättningen måste innehålla följande delar: De kollektivavtalade löneökningarna måste täckas in i indexeringen. Eftersom löner utgör drygt 90 procent av assistansens kostnader så bör tyngden i ett index till minst 90 procent utgöras av lönekompensation. Övriga tio procent bör baseras på förändringar av Konsumentprisindex. Därutöver måste eventuella nya pålagor eller regleringar från statens sida som är kostnadsdrivande fullt ut kompenseras. En nivåhöjning av schablonersättningen behöver också göras innan en indexering införs för att kompensera tidigare underfinansiering.
2. Vårdföretagarna ifrågasätter starkt de 70-tal kommuner som valt att ha en lägre ersättning än staten för samma slags tjänst. Särskilt mot bakgrund av att deras egna kostnader i genomsnitt ligger högt över den statliga ersättningen. Även om man i många fall kan ansöka om högre ersättning från kommunen så innebär den ökade administrativa bördan att allt mindre resurser går till kvalitativ assistans och mer till byråkrati. Att det i många fall är svårt att få tydliga besked om vad de kommunala kostnaderna egentligen ligger på är också märkligt. Vårdföretagarna vill därför uppmana kommunerna att följa den statliga schablonen.