Vem ska betala merkostnaderna för kommunerna om de privata assistansbolagen försvinner? 

När Vårdföretagarna i höstas uppdrog till Grant Thornton att ta fram en rapport om assistansens samhällskostnader var det med två uppdrag. Granska och jämför vad personlig assistans faktiskt kostar och vad alternativinsatser skulle kosta var det första uppdraget. Svaret på den frågan blev att personlig assistans är en kostnadseffektiv insats för personer med stora funktionsnedsättningar jämfört med andra insatser. Ibland billigare än alternativen, ibland lika dyrt och ibland något dyrare – men totalt sett kostnadseffektivt.  

Det andra uppdraget var att granska och jämföra kostnaden för själva utförandet mellan privata/ideella utförare och kommunerna. Här kunde Grant Thornton konstatera att kostnaden för kommunalt utförd assistans ligger runt 30 procent över vad staten betalar i schablonersättning. Rapporten konstaterar samtidigt att det finns mycket små marginaler i branschen efter tio års underfinansiering av staten och att det finns en stor risk att de seriösa utförarna med kollektivavtal tvingas lämna branschen om inte schablonersättningen följer de kollektivavtalade lönerörelserna.  

Annika Wallenskog konstaterar i en intervju i Assistanskoll att kommunerna redan idag får bekosta de stora underskotten som den kommunalt utförda assistansen orsakar med medel från andra delar av kommunens verksamheter. Försvinner de seriösa utförarna riskerar kommunerna dessutom att behöva betala mellan sex och nio miljarder mer än idag för personlig assistans. Vem ska betala det? Ska man ta pengarna från äldreomsorgen eller skolan? 

I samma intervju föreslår Annika Wallenskog att schablonersättningen borde indexeras och följa löneökningarna på arbetsmarknaden. Även här finns en stark samsyn mellan SKR och Vårdföretagarna. En indexering skulle trygga situationen för brukarna och minska risken för kommunala kostnadschocker.