”Många patienter tvingas vänta i onödan”

– Jag får höra sorgliga historier från far- och morföräldrar som inte kan leka med barnbarnen, tvingas sluta köra bil, inte kan läsa morgontidningen eller hänga med i nyheterna längre. Ofta handlar behoven om ganska enkla knä-, höft- eller ögonoperationer. Från mammor som lider i väntan på exempelvis en framfallsoperation, från yrkesverksamma som knappt haft en sjukdag i hela sitt liv men som nu måste vara långtidssjukskrivna i väntan på vård, berättar Ida Ingerö.

Sveriges 21 regioner ansvarar för sjukvården och tar ut regionskatt från invånarna, ungefär 11–12 kronor per intjänad hundralapp. I utbyte förväntar sig skattebetalarna att regionen ger vård när behoven uppstår. För att ingen ska behöva vänta orimligt länge finns en nationellt lagstiftad vårdgaranti där 90 dagar är den bortre tidsgränsen. Det innebär att en operation eller behandling ska påbörjas senast 90 dagar efter att beslut togs av vårdpersonal och patienten. Dessvärre är det många regioner som inte klarar sitt uppdrag.

– Var i landet man bor kan spela stor roll när man behöver en operation eller behandling. I vissa regioner tvingas fler än hälften av patienterna vänta längre än vårdgarantin. Det här pågår år efter år utan att man gör nödvändiga förändringar i regionerna för att få ett annat resultat. Politikerna måste börja ställa sig frågan: Ska min region fortsätta göra allt på egen hand eller ska vi samarbeta mer med andra?

Vårdföretagarna följer vårdköernas utveckling månad för månad, region för region. I den öppna specialiserade vården väntar just nu 600 000 patienter på en första kontakt, en undersökning eller en operation eller behandling. Av dessa har 190 000 väntat längre än vårdgarantin tillåter. Ida Ingerö vill se en rad åtgärder för att komma till rätta med problemen och menar att både regeringen och regionerna har ett ansvar agera.

– Långa vårdköer är ingen naturlag. Från regeringen, som faktiskt gick till val på att kapa vårdköer, vill vi främst se två insatser. Stärk patienternas rättigheter genom att korta vårdgarantin rejält och ge samtidigt patienterna bättre möjligheter att söka vård hos andra vårdgivare när regionen inte klarar sitt uppdrag. Därutöver föreslår vi att regeringen gör en egen insats där man upphandlar vård och därmed konkret bidrar till att fler får den vård de behöver. Om regeringen gör de här insatserna så stärker man dels patienternas ställning i regionerna, dels visar man att vallöftet om kortare väntetider är allvarligt menat.

För regionernas del, som ju har det faktiska ansvaret för sjukvården, finns mycket att göra. En ordentlig genomlysning av de egna verksamheterna för att ta reda på vad regionen bör fortsätta göra på egen hand och vad andra kan göra bättre är nödvändig, enligt Ida Ingerö.

– Det är inget självändamål att upphandla privata vårdgivare, men det är heller inget självändamål att göra allt på egen hand. Vi har flera gånger visat att det ofta är mer kostnadseffektivt att nyttja privata vårdgivare. Ändå väljer många regioner att avstå från samarbeten, trots att det skulle leda till att fler patienter får vård i tid. Om man inte förändrar den inställningen kommer man heller inte lyckas förändra situationen för patienterna som väntar, säger Ida Ingerö och fortsätter:

– Som regionpolitiker med ansvar för invånarnas sjukvård skulle jag titta på vad regionen har svårt att lyckas med idag och nyttja andras kunskap och kompetens för att försöka lösa situationen. Här sitter ofta privata vårdgivare på lösningarna. De kan redan idag ta hand om fler patienter. Jag efterlyser fler regionpolitiker som vågar pröva nya vägar.

Som patient eller anhörig till någon som väntar på vård kan man känna sig både maktlös och liten i ett vårdsystem som för de flesta är svårt att navigera i. Ida Ingerö rekommenderar att läsa på om hur vårdgarantin fungerar och ställa frågor, både till vårdpersonalen och politiker i regionen.

– Att som patient eller anhörig vara påläst om hur vårdgarantin fungerar gör det enklare att ställa frågor som man annars funderar över efteråt. Raka frågor som ”hur ser kösituationen ut just nu?” och ”får jag vård inom vårdgarantin?” är bra att ställa. Om man inte är nöjd med svaren tycker jag att man ska ställa frågor till politikerna i regionen. Det är ett politiskt ansvar att vården fungerar och att patienterna får den vård de behöver – inte en kölapp.