Hoppa till innehåll

Den största frihetsreformen

När den personliga assistansen infördes för 30 år sedan var det den hittills största frihetsreformen för personer med stora funktionsnedsättningar. Reformen gav både en kraftigt stärkt rätt till ett liv som andra samtidigt som det också var den första socialpolitiska reformen i Sverige som redan från början gav den enskilde brukaren makten att själv bestämma över vem som skulle stå för hjälpen och omsorgen.

Man ska också komma ihåg att reformen infördes i en tid med svår ekonomisk kris i Sverige. Vi ska därför vara extra stolta över att vi då var ett föregångsland. Men hur ser det ut idag, 30 år senare?

Underfinansieringen – det stora hotet

Sanningen är att antalet brukare av personlig assistans fortsätter att minska sedan tio år och att förutsättningarna att bedriva en kvalitetsmässigt bra assistans blir allt sämre med en underfinansiering av schablonersättningen sedan många års tid. Lägg till att behovsbedömningarna gjort det väldigt mycket svårare att få rätt till assistans över huvudtaget.

Hopp för framtiden

Men det finns hopp om framtiden. Nyligen har riksdagens socialutskott begärt att regeringen ska utreda hur man kan få till en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för personlig assistans vilket är helt i linje med vad Vårdföretagarna driver.

Assistans, en kostnadseffektiv insats 

Vårdföretagarna står inte heller tysta i övrigt i den debatt som förs om den personliga assistansen. Nyligen har vi låtit Grant Thornton ta fram en rapport om assistansens samhällskostnader. I den rapporten kan man tydligt se att assistansen är en kostnadseffektiv insats jämfört med andra insatser. Förhoppningsvis biter hårda fakta på landets politiker.