Privata aktörer behövs för att visionerna för primärvården ska realiseras
Primärvårdens beskrivs av många som nyckeln till en hållbar vård – att färre ska drabbas av ohälsa och att färre ska behöva vårdas på akutsjukhusen. Det är tur att alla regioner i hela landet faktiskt måste erbjuda primärvård inom LOV.
Privata aktörer står för hälften av primärvården i landet – och det är svårt att se hur det skulle vara ställt i primärvården utan deras bidrag. När patienterna själva rankar sin vårdcentral är det privata drivna verksamheter som hamnar i toppen. Privata aktörer duckar heller inte utsatta områden. Exemplen på vårdcentraler i offentlig regi som går med underskott är många – något som givetvis inte är möjligt för de som drivs av en privat aktör.
Det är primärvården som ska se till ett helhetsomhändertagande av multisjuka, förebygga ohälsa, upptäcka fler sjukdomar tidigare och utbilda fler kollegor. Men ersättningarna växer i en helt annan takt än uppdragen.
”Primärvårdsreformen är ett misslyckande” skriver fyra av Sveriges mest framträdande primärvårdsdebattörer och föreslår bland annat att de miljoner som reformen hittills kostat borde spåras. Satsningarna har inte gett så mycket pang för pengarna – varken för patienter eller personal. ”Omställningen till nära vård behöver en omstart” menar fyra andra starka röster och ja, det kan vara läge för en tydligare bild av vart vi är på väg. Vårdföretagarna vill t.ex. se en mer enhetlig utformning av primärvården – bland annat för att minska de geografiska skillnaderna.
Men om utbyggnaden av den nära vården ska gå från workshop till verklighet krävs resurser – till verksamheterna. Hälso- och sjukvårdens finansiering är komplicerad, och statsbidrag är en osäker grund för den större kostnadskostym som ökade ersättningar innebär. Men utan långsiktighet kommer det inte vara möjligt att ge patienterna den tid de behöver eller att handleda framtidens kollegor. I primärvården behövs tid – och den tiden måste får kosta.
Den alldeles färska höstbudgeten skulle kunna minska glappet mellan vision och verklighet. 500 miljoner avsätts som exempel till arbetet inom psykisk ohälsa i primärvården. Men det är i det regionala beslutsfattandet det avgörs och fler regionpolitiker behöver fråga sig vad primärvården i deras region behöver nu, våren 2025, för att stå starkare 2026. En dialog med någon av alla de privata aktörer som är attraktiva arbetsgivare såväl som uppskattade vårdgivare kan tyckas vara ett naturligt första steg.