Experiment Stockholm
Förhastade förändringar. En granskning av sjukvårdspolitikens nya inriktning i Region Stockholm. Av forskarna Gabriel Heller Sahlgren och Henrik Jordahl
Sedan valet 2022 har den rödgröna koalition som styr Region Stockholm satt i gång långtgående förändringar av sjukvården. Vårdval och privat vård ska ersättas av upphandlingar och vård i regionens regi.
Vi visar att de beslutsunderlag som finns innehåller alldeles för enkla analyser som inte håller för granskning. Vi har begärt ut relevanta handlingar från regionen för att se vilka konsekvensanalyser som ligger bakom den nya politiska inriktningen. Till vår förvåning visade det sig att beslutsunderlag i flera fall saknas helt.
Regionens omställningsplan hänvisar till exempel till en genomlysning av samtliga vårdval och ”fördjupad utredning” för de områden där utmaningarna är störst. Men inga genomlysningar eller utredningar tycks existera. Efter upprepade förfrågningar har vi fått bekräftat att inget sådant material finns att tillgå.
Vi använder ögonsjukvården – där vårdvalet kommer att ersättas av upphandling – som en fallstudie för att exemplifiera bristerna i regionens underlag. Analyserna av ögonsjukvården är ytliga och ger inte stöd för att vårdvalet är kostnadsdrivande. I själva verket kan hela den volymökning som tillskrivs vårdvalet förklaras av sjunkande produktion i andra delar av ögonsjukvården och av en förändrad befolkningsstruktur.
Den förändring i befolknings- och åldersjusterade vårdvolymer som trots allt verkar ha med vårdvalet att göra är i stället koncentrerad till en ökning under åren 2012–2013. Detta tyder på att reformen – möjligtvis i samverkan med vårdgarantin – medförde att ett uppdämt behov av ögonsjukvård plötsligt kunde tillgodoses. Detta är i sin tur också en potentiell förklaring till varför Stockholm har lyckats bättre än resten av landet med att upprätthålla vårdgarantin inom ögonsjukvården sedan vårdvalet infördes.
Att Region Stockholm har kortare vårdköer och uppfyller vårdgarantin bättre än andra regioner – vilket har blivit allt tydligare sedan vårdvalet infördes – bör rimligen också beaktas. Påståenden om icke-medicinskt motiverad vård framstår därför som märkliga. Om något tyder utfallen på att det råder underkonsumtion i andra regioner: patienter utanför Region Stockholm löper en större risk att bli utan medicinskt motiverad vård.
Planerade besparingar inom andra vårdområden framstår även de som ogrundade förhoppningar. Risken är i stället uppenbar att vårdköerna kommer att öka (och den lagstadgade vårdgarantin åsidosättas) i jakten på minskad vårdkonsumtion.
Mer generellt får regionens slutsatser inte heller stöd i existerande forskning och utredningar. Om något finns det indikationer på att en del konsekvenser kan bli helt omvända mot vad politikerna hoppas på. Det ska sägas att det finns svårlösta metodproblem som innebär att slutsatserna i svenska utredningar och studier måste tolkas med försiktighet. Detta understryker dock bara behovet av ordentliga utredningar med gedigna konsekvensanalyser.
Vår slutsats blir att Region Stockholm saknar lämpliga beslutsunderlag och därför bör utreda förslagen ordentligt innan de genomförs. Det är för riskfyllt att snabbt genomföra stora outredda förändringar av en så komplex verksamhet som specialistvård.