Reformförslag för att stärka personlig assistans

Statligt beviljad personlig assistans finansieras genom en schablonersättning per timme, som varje år fastställs av riksdagen. Under flera år, med 2021 som enskilt undantag, har uppräkningen av schablon­ersättningen understigit de kollektivavtalade löneökningarna samt allmänna kostnadsökningar i samhället. Det innebär att en större andel av ersättningen för varje år går direkt till löner och lönebikostnader, vilket innebär att assistansanordnarna får mindre pengar över till arbetsmiljöarbete, kompetens­utveckling och arbetsledning. Detta har också negativ inverkan på möjligheten att rekrytera och behålla personliga assistenter.

Vård­företagarna föreslår:

• Gör schablon­ersättningen långsiktigt hållbar genom att Riksdagen fastslår en modell där uppräkningen av schablonen taktar med de kollektivavtalade löneökningarna och den allmänna kostnads­utvecklingen i samhället.

Alla som får personlig assistans i Sverige bör få det på samma villkor och med samma förutsättningar. Därför bör det delade huvudmannaskapet inom personlig assistans avskaffas, och renodlas till ett statligt ansvar. Det finns en bred riksdagsmajoritet för ett renodlat statligt huvudmannaskap.

Vård­företagarna föreslår:

• Inför ett statlig huvudmannaskap för assistans­ersättningen. Riksdagen bör skyndsamt fatta beslut om ett renodlat statligt huvudmannaskap och en plan för överföring av kommunala assistansbeslut till Försäkringskassan.

En hög andel anhöriganställda kan påverka individens frigörelseprocess negativt och skapa inlåsningseffekter för exempelvis föräldrar och andra familjemedlemmar som under lång tid arbetat som anhörigassistenter. Den personliga assistansen ska värna individens självbestämmande och frihet i alla aspekter. Därför bör regelverket för anhöriganställda utredas. Utredningen bör ske i nära dialog med funktionsrättsrörelsen och bör se över möjligheterna att införa en trappa för andelen anhörigassistans, där små barn kan ha hundra procent anhöriga assistenter men där den andelen sjunker när barnen blir äldre och så småningom vuxna.

Vård­företagarna föreslår:

• Utred regelverket för anhörigassistans för att värna individens självbestämmande och frihet.

De senaste åren har ett stort antal assistansanordare ålagts stora återkrav från Försäkringskassan, i flera fall därför att myndigheten gått tillbaka och omprövat sina egna assistansbeslut.

Försäkringskassans beslut om återkrav underkänns inte sällan i tvister som prövas av allmän domstol. Det kan således konstateras att utöver att Försäkringskassan ålägger anordnaren ett strikt ansvar – gör myndigheten det många gånger på felaktiga grunder, det vill säga, det har inte förelegat någon felaktig utbetalning.

Det framgår tydligt av förarbetena att lagstiftarens intention inte varit att möjliggöra återkrav från anordnare oberoende av anledningen till återkravet. Någon ovillkorad rätt för Försäkringskassan att rikta återkrav mot anordnare står inte heller att finna i lagstiftarens intentioner.

Vård­företagarna föreslår:

• Överväg behovet av en förtydligad lagstiftning kring återkrav med målet att skapa rättssäkra rutiner för återkrav.

Fusk inom personlig assistans underminerar förtroendet för assistansen och innebär att skattepengar som skulle gått till människor som behöver samhällets stöd i stället hamnar i fickorna på kriminella.

Vård­företagarna föreslår:

• Säkerställ korrekta assistansbeslut. Försäkringskassan måste skapa rutiner för beslut om personlig assistans som säkerställer korrekta beslut så att varken assistansanvändare eller anordnare riskerar att drabbas av stora återkrav när Försäkringskassan i efterhand, vid omprövning, gör en annan bedömning än den de tidigare har gjort.
• Förstärk Försäkringskassans verktyg mot fusk. Personliga assistenter som i samarbete med assistansanvändaren lurar Försäkringskassan och anordnaren bör bli återbetalningsskyldiga gentemot Försäkringskassan för utbetald lön och pensionsinbetalningar. Vid sådana återkrav bör de inblandade dessutom bli polisanmälda av Försäkringskassan. Försäkringskassan bör därutöver införa en spärr mot personliga assistenter som drabbats av sådana återkrav så att de inte på nytt kan bli godkända/få arbete som personliga assistenter (blankett 3066).

Handläggningstiderna hos Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har under flera års tid legat på runt nio månader. Detta gör det mycket svårt för privata anordnare att starta nya verksamheter men även att ändra ansvariga på befintliga tillstånd. Därutöver är de höga avgifterna för såväl ansökan om nya tillstånd som ändringsansökan ett problem för verksamheten – avgifterna tar viktiga resurser från driften och dem som verksamheterna finns till för.

Vård­företagarna föreslår:

• Stärk dialogen i IVO:s tillsyn. Att enbart begära in och granska dokument från verksamheten ger inte tillräcklig kvalitet i tillsynen. Det är genom faktiskt dialog med brukare och personal som helhetsbilden skapas och fokus hamnar rätt; i kvaliteten och individens upplevelse.
• Slopa avgifter för ändringsansökningar. De höga avgifterna tar viktiga resurser från verksamheten och dem som verksamheterna finns till för. En enda föräldraledighet för en enhetschef som är ansvarig för två verksamheter kostar verksamheten 84 000 kronor i ändringsavgifter.

Det är idag otydligt exakt vilka krav som anordnare av personlig assistans ska leva upp till vid tillsyn. Detta skapar o­säkerhet för seriösa aktörer och gör det lättare för oseriösa att ta sig in i branschen.

Vård­företagarna föreslår:

• Inför nationella kvalitetskriterier inom personlig assistans. Sådana kvalitetskriterierna kan ligga till grund för en tydligare och mer kvalitetsinriktad IVO-tillsyn.

Här kan du läsa mer om vad Vård­företagarna anser att de nationella kvalitetskriterierna för personlig assistans skulle kunna inbegripa.