Valfrihetens historia – från fyrbäddsrum till egenmakt

Valfrihet är ett fenomen som kommit att prägla den svenska välfärdsdebatten i stor utsträckning och splittrat de politiska partierna kring utformandet av skola, vård och omsorg. Trots att valfrihet idag är en självklarhet för svenska folket fanns det en tid då det snarare var kontroversiellt att argumentera för patienters rätt att välja sin egen vård. En tid då det offentliga främst styrdes från politiskt håll och inte utgick från individens behov och preferenser. Följande rapport presenterar en djupdykning i valfrihetens historia och de politiska reformer som lett fram till dagens system. Den följer en kronologisk ordning från 1980-talet och framåt med nedstamp i viktiga händelser och utspel, samt väver samman politiska förändringar med den politiska diskussionen. 

Syftet med rapporten är dels att kartlägga de historiska förändringarna som skett inom vård och omsorg avseende valfrihet, dels att följa de politiska strömningarna som ägt rum parallellt. Rapporten består av fem kapitel där varje kapitel följer ett spann på max tio år: 1980-talet, 1990-talet, 2000-talet, 2010-talet och 2020-talet. Det avslutande kapitlet om 2020-talet innehåller även en genomgång av effekterna av valfrihet utifrån olika aktörer. 

Från att vid 1980-talet vara ett ifrågasatt koncept har valfrihet blivit ett etablerat inslag inom svensk vård och omsorg. Förändringarna däremot har inte skett över en natt utan tagit lång tid av opinionsbildning och reformarbete. Längs vägen har det funnits de politiska partier som drivit på förändringen, de som ställt sig mer skeptiska och de som haft ett konstant motstånd till den. Samtidigt är det inte enbart de politiska partierna som har spelat en avgörande roll i utvecklingen. Landstingsförbundet (nuvarande Sveriges Kommuner och Regioner) och Socialstyrelsen har också haft en påverkan, samt privatpersoner som på lokal nivå har arbetat för möjligheten att driva egen verksamhet. 

Det har skett en successiv upptrappning av mängden valfrihet. Under 1980-talet började debatten luckras upp och det rådande systemet med en hög grad offentlig styrning ifrågasattes. Maktutredningen 1985 synliggjorde bristen på påverkan som fanns hos medborgarna gällande sin egen sjukvård, Bengt Westerberg drev eget rum på långvården, fler privata alternativ började växa fram i slutet av 1980-talet och Landstingsförbundet rekommenderade officiellt valmöjligheter 1989. 

Under 1990-talet genomfördes Ädelreformen, valet 1991 ledde till ett borgerligt maktskifte och husläkarlagen 1992, nationell vårdgaranti introducerades och kritiken kring sjukvårdens byråkratiska och stelbenta system fortsatte. Samtidigt var inte vägen för valfrihet helt rak. Husläkarlagen upphävdes bland annat och majoriteten av förändringar skedde på lokal nivå eller genom informell styrning. Valfriheten hade ännu inte blivit lagstadgad. Däremot förändrades detta under 2000-talet. Den nationella vårdgarantin utökades 2005 och lagen om valfrihetssystem skapades 2008, vilket ledde till att möjligheten att välja blev obligatorisk i primärvården. Samtidigt tillät fler landsting vårdval i andra delar av sjukvårdens verksamhet, exempelvis i mödravården, där valfrihet inte var självklart. Däremot skiljde sig valfriheten fortfarande mellan landstingen. 

In på 2010-talet fortsatte reformarbetet. Vårdgarantin lagfästes 2010 och patient-lagen skapades 2013, vilket blev den borgerliga regeringens sista stora förändringar av val-friheten. Därefter återtog Socialdemokraterna makten 2014 och vissa delar av valfriheten såg ut att hotas genom Välfärdsutredningen 2016, men förblev orörd. Den politiska sammansättningen efter valet 2018 gjorde att nya samarbeten uppstod och samtidigt började valfrihet tonas ner i den politiska debatten. Andra områden blev mer aktuella. Det skedde en primärvårdsreform 2021 som ändrade antalet gånger byte av vårdcentral var möjligt under ett år, men utöver det genomfördes inga större förändringar avseende valfrihet. Även efter maktskiftet 2022 då Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bildade regering med stöd av Sverigedemokraterna var valfrihet alltmer frånvarande i de politiska manifesten.